Tillbaka igen

Vår visit blev längre än vi tänkt. Älskade pappa och morfar gick bort under helgen då vi var i Mjölby. Det känns tomt och är svårt att greppa. Visst hade en klar försämring skett den senaste tiden, men vi trodde nog vi skulle få lite mer tid tillsammans. Jag tänkte när vi var och besökte honom på sjukhuset hans sista dagar att jag ville prata om hur dålig han hade blivit men att vi fanns där för honom och att vi alltid skulle finnas hos varandra på något vis. Men allt det där visste han ju. Till Ellen säger jag att morfar finns med oss och kollar in det vi gör och skrattar med oss. Han sitter på ett moln och mår bra. Det vill jag tro och det vill visst hon också. Jag skulle kunna fortsätta skriva om allt jag känner i denna svåra tid, men det får räcka med detta för den här gången.

Här kommer en blanding bilder på livet som, trots sorgen, måste få rulla på.


Nya pyjamaser från pappas resa till Kina



Köket börjar ta form



En väggsnutt har byggts till



Ellen hos kusinernas kanin Skuttis



En cykeltur till Sjöstugan i Älmhult för lite glass och lek


Kommentarer:

1 Jenny W:

skriven

Fint skrivet. Tänker på dig, stor kram.

2 moa:

skriven

har saknat er något fruktansvärt.

Kommentera här: